Frågor och svar om benskörhet,
frakturer och behandling

Vad är benskörhet (osteoporos)?

Benskörhet, eller osteoporos, är en kronisk skelettsjukdom där benvävnaden blir glesare och mindre tät. Det betyder att fler ben bryts ned än vad som byggs upp, och skelettet förlorar gradvis styrka. Då blir det lättare att få benbrott, ofta i ryggkotor, höfter, handleder och överarmar.

Ofta märker man inte av benskörhet förrän man får ett benbrott, till exempel efter ett lätt fall eller en mindre skada som ett friskt skelett skulle tåla utan problem. Benskörhet är vanligare hos äldre personer och hos kvinnor efter klimakteriet, men kan drabba både kvinnor och män. Sammanfattningsvis är benskörhet en skelettsjukdom med låg bentäthet och ökad risk för frakturer vid relativt små påfrestningar.

Är benskörhet kronisk sjukdom?

Benskörhet räknas som ett långvarigt, kroniskt tillstånd där skelettet gradvis blir svagare med åren. Sjukdomen försvinner inte av sig själv och kan oftast inte “botas” helt, men den kan påverkas och delvis bromsas.

Med rätt behandling – till exempel läkemedel, regelbunden motion, tillräckligt med kalcium och Dvitamin samt rökstopp – kan man stärka skelettet och minska risken för nya benbrott. Behandlingen är ofta långsiktig, ibland under flera år, och följs upp med kontroller för att bedöma bentäthet och justera behandlingen vid behov.

Vilka drabbas av benskörhet?

Benskörhet kan drabba både kvinnor och män, men vissa grupper har högre risk än andra.

  • Äldre personer, särskilt från medelåldern och uppåt.

  • Kvinnor efter klimakteriet, eftersom halten av östrogen sjunker och skelettet då blir skörare.

  • Personer som har nära släktingar med benskörhet eller som haft höft eller kotfrakturer.

  • Personer med låg kroppsvikt eller späd benstomme.

Risken ökar också vid vissa levnadsvanor och sjukdomar, till exempel:

  • Fysisk inaktivitet under lång tid.

  • Rökning och hög alkoholkonsumtion.

  • Långvarig brist på kalcium och Dvitamin.

  • Långvarig behandling med kortisontabletter och vissa andra läkemedel.

Vad är symtom på benskörhet?

  • Tidiga/vanliga symtom

    • Ofta inga symtom alls innan första benbrottet

    • Benbrott vid lätt fall eller liten belastning, till exempel i handled, höft, ryggkotor eller överarm

    • Symtom vid frakturer i ryggen

    • Ryggsmärta, ibland plötslig och kraftig vid kotkompression

    • Minskad kroppslängd när kotor trycks ihop

    • Kutryggig eller mer framåtböjd hållning

    • Vid flera kotkompressioner kan man få kronisk värk, trötthet, sämre andning och sämre ork.

Riskfaktorer du kan påverka

  • Rökning (påskyndar benförlust och försämrar benkvalitet)

  • Hög alkoholkonsumtion

  • Låg fysisk aktivitet (särskilt om man sällan belastar skelettet, t.ex. genom promenader eller styrketräning)

  • Otillräckligt intag av kalcium och Dvitamin

  • Låg kroppsvikt (BMI under 19 eller ofrivillig viktnedgång)

Riskfaktorer du inte kan påverka

  • Ärftlighet (förälder eller syskon med benskörhet eller höft-/kotfraktur)

  • Hög ålder

  • Kvinnligt kön och tidig menopaus (före 45 års ålder)

  • Vissa medicinska tillstånd 

    • Inflammatoriska reumatiska sjukdomar, t.ex. ledgångsreumatism (reumatoid artrit), Bechterews sjukdom och SLE.reumatiker+1

    • Mag och tarmsjukdomar som påverkar näringsupptaget, t.ex. celiaki och Crohns sjukdom.

    • Hormonsjukdomar, t.ex. diabetes typ 1, hypertyreos, Cushings sjukdom och överaktiv bisköldkörtel (hyperparatyreoidism)

    • Vissa blodsjukdomar, t.ex. myelom, lymfom och leukemi

  • Kronisk njursvikt och vissa leversjukdomar

  • Långvarig behandling med kortisontabletter (och vissa andra läkemedel, efter läkarbedömning)

Hur mäter man benskörhet?

Benskörhet (osteoporos) mäts framför allt genom bentäthetsmätning med DXA (Dual-Energy X-ray Absorptiometry), kompletterat med klinisk frakturriskbedömning (t.ex. FRAX) och ibland blodprover för att hitta bakomliggande orsaker.

Grundprincip: mäta bentäthet

  • Benskörhet innebär minskad benmassa och försämrad hållfasthet i skelettet, vilket ger ökad frakturrisk.

  • För att objektivt mäta detta används bentäthetsmätning (bone mineral density, BMD), som visar hur tätt och starkt skelettet är.

  • Resultatet används både för diagnos (osteopeni/osteoporos) och för att uppskatta risken för framtida frakturer.

DXA/DEXA – “gold standard”

  • Den vanligaste och rekommenderade metoden är DXA (Dual-Energy X-ray Absorptiometry), en lågdosröntgen som mäter bentäthet i framför allt ländrygg och höft.

  • Undersökningen är icke-invasiv, smärtfri, tar oftast 10–20 minuter och ger en mycket låg stråldos, lägre än vid vanliga skelettröntgenundersökningar.

  • Patienten ligger på rygg på en brits medan en röntgenapparat långsamt rör sig över mätområdet, vanligtvis höft och ländrygg, ibland även underarm eller kotpelare från sidan.

Vad DXA faktiskt mäter

  • Apparaten skickar två olika energinivåer av röntgenstrålning genom skelettet och registrerar hur mycket strålning som absorberas i ben respektive mjukdelar.

  • Programvaran beräknar ett mått på bentäthet i g/cm² samt jämför med referensdatabaser.

  • Resultatet uttrycks bland annat som:

    • T-score: antal standardavvikelser jämfört med unga friska individer. 

    • Z-score: antal standardavvikelser jämfört med åldersmatchade individer. 

Hur diagnos och riskbedömning görs

  • Diagnosen osteoporos baseras i praktiken på bentäthetsmätning i höft och ländrygg med DXA.

  • Utredningen syftar till att:

    • Identifiera patienter med hög frakturrisk

    • Uppskatta risken för framtida fraktur

    • Bedöma om det finns sekundära orsaker (t.ex. sjukdom, läkemedel). 

  • Bentäthetsmätningen är en central komponent men bedömningen kompletteras med:

    • Klinisk anamnes (tidigare lågenergifrakturer, ärftlighet, kortisonbehandling, fallbenägenhet, m.m.).

    • Riskalgoritmer som FRAX, där man kombinerar ålder, kön, riskfaktorer och ibland DXA-värde för att uppskatta 10årsfrakturrisk.Behöver jag undersöka något mer innan jag startar med läkemedel mot benskörhet?

Vem bör göra en bentäthetsmätning?

Bentäthetsmätning ska göras för att bedöma frakturrisk, bekräfta misstänkt benskörhet (osteoporos) och för att följa effekten av insatt behandling över tid.

Ålder utan känd fraktur

  • Kvinnor ≥65 år och män ≥70 år rekommenderas ofta en första DXAmätning, särskilt om de har någon ytterligare riskfaktor.osteoporos+1

  • Kvinnor efter menopaus och män >50 år med riskfaktorer (se nedan) bör också erbjudas mätning.testmottagningen+2

Personer med starka riskfaktorer

DXA övervägs/rekommenderas typiskt vid:

  • Tidigare lågenergifraktur (framför allt höft eller kotfraktur).svos+1

  • Långvarig peroral kortisonbehandling (t.ex. prednisolon ≥5 mg/dygn under flera månader).vardpersonal.1177+2

  • Uttalad ärftlighet för osteoporos/höftfraktur (t.ex. förälder med höftfraktur).osteoporos+2

  • Låg kroppsvikt eller uttalad undervikt, särskilt i kombination med andra risker.testmottagningen+1

  • Sjukdomar eller tillstånd som påverkar skelettet (t.ex. reumatisk sjukdom, malabsorption, hypogonadism, vissa endokrina sjukdomar).sbu+1

  • Uttalad fallbenägenhet i kombination med misstänkt låg bentäthet, där resultatet kan avgöra om man startar benskyddande behandling.svos+1

Exempel på grupper där DXA ofta är relevant

  • Kvinna 68 år, tidig menopaus, mamma med höftfraktur, ingen tidigare mätning bör erbjudas bentäthetsmätning.

  • Man 60 år, långtidskortison p.g.a. reumatoid artri (RA)- DXA för frakturriskbedömning och behandlingsbeslut.

  • Kvinna 55 år, nyligen distal radius-fraktur efter fall från stående- DXA för att utesluta/fastställa osteoporos och styra behandling.

Typiska remissindikationer från primärvård

Enligt nationellt vårdprogram, Svenska Osteoporossällskapet (SVOS), och regionala program bör man överväga DXAremiss vid:

  • Kot- eller höftfraktur, om DXAsvaret kan påverka val av läkemedel eller utredningsbehov.

  • Planerad eller pågående systemisk högdos kortisonbehandling >3 månader (helst före eller tidigt under behandlingen).

  • Övriga lågenergifrakturer (t.ex. handled, överarm, bäcken) hos personer över cirka 50 år, där man behöver avgöra om osteoporosbehandling ska ges.

  • Uttalad riskfaktorprofil: ärftlighet för höftfraktur, låg kroppsvikt, rökning, uttalad fallrisk eller sjukdomar som ger sekundär osteoporos (t.ex. RA, malabsorption, endokrina sjukdomar).

Behöver jag remiss för DXA-mätning?

Nej.

Hur förbereder jag mig inför DXA-mätningen?

Undersökningen kräver ingen förberedelse. 

  • Du kan äta och dricka som vanligt och ta dina vanliga mediciner, om du inte fått andra besked.

  • Använd bekväma kläder utan metall över höfter och rygg (undvik dragkedjor, bälten, knappar) och ta av smycken i området som ska mätas.

  • Tala om ifall du är eller kan vara gravid eller nyligen gjort röntgen med kontrast.

När ska man misstänka benskörhet?

Anledningen till detta kan vara att du haft en fraktur eller annan riskfaktor som till exempel ärftlighet, diabetes, hög ålder eller viss läkemedelsbehandling. Vid misstanke på benskörhet gör man en utredning för att se om det finns bakomliggande sjukdomar. Bentäthetsmätning är en del av den utredningen.

När behöver jag göra bentäthetsmätning?

Om du kan misstänkas ha benskörhet, det vill säga svag benstomme. Bentäthetsmätningen  kan visa vilken grad av förtunning benstommen har.

Hur ofta behövs bentäthetsmätning?

Vanligtvis utförs kontroller vartannat år.

Vad betyder T-score och Z-score?

Bentäthetsmätning är en riskuppskattning som bygger på att jämförelse görs med en frisk kontrollgrupp. T-score är en jämförelse med unga vuxna när bentätheten är som högst runt 25–30 års ålder. Z-score är jämförelse mot en frisk kontrollgrupp där hänsyn tas till ditt kön och din ålder.

Måste jag få medicinsk behandling om jag har osteopeni?

Beslut om behandling tas i samtal med din behandlande läkare. I beslutet tar man hänsyn till flera faktorer som tidigare frakturer och laboratorieprover. Fysisk aktivitet är en viktig faktor för att motverka benskörhet. Osteopeni är den lägre graden av sänkt bentäthet.

Måste jag få medicinsk behandling om jag har osteoporos?

Beslut om behandling tas i samtal med din behandlande läkare. I beslutet tar man hänsyn till flera faktorer som tidigare frakturer och laboratorieprover. Fysisk aktivitet är en viktig faktor för att motverka benskörhet. Osteoporos innebär en sänkt bentäthet som är mer uttalad än vid osteopeni.

Vilka läkemedel finns mot benskörhet och frakturrisk?

Kosttillskott som kalcium och D-vitamin kan behövas om inte kosten och utevistelse räcker. Kosttillskott räcker inte som ensam åtgärd när läkemedelsbehandling behövs. Vid manifest osteoporos med fraktur, fr.a. fraktur i ryggkota eller höft, eller en uttalad nedsättning av bentäthet, kan det bli aktuellt med en medicinering som påverkar benomsättningen. Flera olika läkemedel finns och man väljer på bas av utredningen och individuella önskemål. Läkemedelsbehandlingens syfte är att minska risken för kommande frakturer.

Behöver jag undersöka något mer innan jag startar med läkemedel mot benskörhet?

Innan behandling påbörjas bör en utredning med laboratorieprover göras, mycket för att utesluta andra påverkbara orsaker till din benskörhet, men även faktorer som påverkar val av läkemedel som njurfunktionen.

Finns det annan behandling än mediciner?

De egna levnadsvanorna är mycket viktiga både för att förebygga benskörhet och fraktur och fortsätter vara viktiga även för att  läkemedelsbehandlingen ska får bra effekt. Regelbunden fysisk aktivitet och en väl sammansatt kost är hörnpelare. Rökning och hög alkoholkonsumtion ökar risken för frakturer.

Spelar det någon roll för den framtida frakturrisken om jag redan haft en fraktur?

Ja, särskilt de första åren efter en benskörhetsfraktur är risken hög för att drabbas av fler frakturer. Om man fått en fraktur vid en skada när benstommen borde ha hållit är det ett tydligt tecken på benskörhet.

Finns det vissa frakturer som tydligast ger en varning att jag är benskör?

Ja, i synnerhet frakturer som uppstått utan större kraft som till exempel fall från stående. Frakturer i överarm, höft, handled, bäcken och ryggkotor är typiska för benskörhet.

Finns det frakturer som inte brukar bero på benskörhet?

Ja, om frakturer uppstår vid olyckor med stor kraft brukar/behöver det inte bero på benskörhet. Frakturer på händer, fötter, skalle har ingen direkt koppling till benskörhet.

Finns det sjukdomar som ökar risken för benskörhet?

Ja, till exempel reumatiska sjukdomar, hormonella störningar, förlamningar, näringsbrist, diabetes och en del andra ämnesomsättningssjukdomar.

Finns det läkemedel som ökar risken för benskörhet?

Ja, det mest kända är kortison i hög dos eller under lång tid men även så kallade antihormoner som ges vid bröstcancerbehandling ökar risken

Finns det ärftlig risk för benskörhet?

Ja, om föräldrar, syskon eller mor- eller farföräldrar haft benskörhet finns en ökad risk

Vad kan jag göra själv för att minska risken för benskörhet och frakturer?

Fysisk aktivitet och en bra/tillräcklig och allsidig kost minskar risken för benskörhet. Bra balans skyddar också mot frakturer genom minskad fallrisk. Regelbunden träning för bra balans och muskelstyrka är viktigt och välgörande på flera sätt. Rökning och hög alkoholkonsumtion ökar risken för frakturer.

Spelar egna åtgärder någon roll när jag redan är benskör?

Ja, under hela sjukdomsförloppet kan man påverka sin bentäthet genom fysisk aktivitet och en bra och allsidig kost, minskad alkoholkonsumtion och rökavvänjning

Kan det finnas risker med kosttillskott?

Ja, det finns kosttillskott som kan påverka bentätheten negativt. Stora tillskott av kalcium och D-vitamin kan till exempel förvärra tillstånd med sjukligt högt kalcium i blodet, ge magbesvär och öka risken för njursten. Det är en fördel om mat och dryck ger de näringsämnen vi behöver.

Finns det risker med träning när man är benskör?

I princip är träning positivt vid benskörhet men vid uttalad sådan bör man undvika aktiviteter som innehåller slag och fallrisk. Vid mycket uttalad benskörhet bör man samråda med en sjukgymnast.

Vilken träning hjälper bäst mot benskörhet?

Balansträning och träning som belastar skelettet som styrketräning, gymnastik och stavgång. Den bästa träningen är den som blir av!

Kan läkemedel mot benskörhet ge några biverkningar?

De läkemedel som påverkar benomsättningen kan ha en del ovanliga biverkningar, ibland svåra. All medicin kan ibland ge biverkningar som läkare ska informera om innan behandlingen startar. Biverkningar kan ofta förebyggas och kan behandlas om de uppkommer.

Vet min läkare på vårdcentralen att jag fått en fraktur och blivit behandlad på sjukhus?

Nej, uppgifter om vård på andra inrättningar, på till exempel sjukhus, skickas inte automatiskt till din vårdcentral. Dessa uppgifter skyddas av sekretess och måste i så fall beställas med ditt godkännande. Meddela själv din vårdcentral om du råkar ut för en fraktur.